inom GRASCA, en forskarskola som drivs av Kalmar läns museum och Linnéuniversitetet. Kom till länsmuseet första gången 1998 i samband med de arkeologiska undersökningarna inför bygget av nya E22 mellan Kalmar och Söderåkra. Är tillbaka på länsmuseet sedan 2011.

Varför har du valt att arbeta som arkeolog?
Arkeologiyrket har inte varit någon barndomsdröm för mig. När lågkonjunkturen slog till 1992, blev jag uppsagd från mitt jobb som barnskötare. På arbetsförmedlingen gjorde jag ett test som visade att jag skulle passa bra som museiintendent! Tänkte att det kunde vara spännande och började läsa etnologi och arkeologi; det kulturhistoriska intresset hade jag med mig hemifrån. Jag fastnade för arkeologi och har till största delen arbetat som fältarkeolog.

Vad krävs för att arbeta som arkeolog?
Universitetsexamen inom arkeologi. Jag har sedan tidigare en magisterexamen i arkeologi och idag är det nästan ett minimum för att få sitt första jobb. Sedan ett år tillbaka har jag även en licentiatexamen i arkeologi. Dessutom var jag i Uruguay, landet jag föddes i, ett år för att studera arkeologin där.
Det krävs ett stort intresse och engagemang för arkeologi eftersom yrket ofta innebär ett kringflackande mellan olika utgrävningar och bostadsorter. Vi jobbar i tryckande hetta och isande kyla, ofta mitt ute i ingenstans. Det krävs att man har god samarbetsförmåga och har ett gott humör; den sociala biten med kollegorna är väldigt viktig.
Man måste vara flexibel och får inte vara för fin för någonting: Innan man kan påbörja arbetet, måste fornlämningen tas fram och det innebär bland annat att rensa bort växlighet och översta jordlagret. Det kan vara ett tungt arbete. Efter ett avslutat projekt kan man stå åtta timmar om dagen och bara tvätta fynd i flera veckor. Det är sådana saker man måste ta med gott mod och det är absolut värt det för yrket är så givande.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Kringflackandet! Det kan vara väldigt jobbigt men också väldigt roligt. Alla nya platser och utgrävningar jag har fått uppleva och alla möten med människor – det är lärorikt på så många plan. Jag gillar också att arkeologi är en vetenskap som ständigt utvecklas och att jag själv aldrig blir färdiglärd. Jag har en drivkraft att utvecklas och lära nytt och bygger ständigt på mina kunskaper. Nu som forskare undersöker jag hur man jobbar mot skolor inom uppdragsarkeologin. Jag tittar på vilken typ av skolprogram som arkeologerna utformar och om hur man kan utveckla dem och nå ut till fler målgrupper.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
Under forskningstiden är det mycket tid som går åt till avhandlingen. När jag arbetar som fältarkeolog ser en arbetsdag helt annorlunda ut. Om vi jobbar med en utgrävning i närheten, samlas vi tidigt på morgonen vid museet och åker bil till platsen. En grävmaskinist tar bort de översta jordlagren och vi rensar ytan tills vi kommer till fornlämningsnivå som vi säger. Vi undersöker, dokumenterar, fotograferar och använder GPS. När undersökningen på plats är avslutad, väntar fyndhantering, tolkningsarbete och rapportskrivande.

Vad betyder länsmuseets värdeord; samhällsnytta, kunskap och tillsammans för dig i praktiken?
När man talar om samhällsnytta och kulturarv idag, handlar det ofta om att kulturarvet ska användas för att uppnå något annat, något nytt. Jag tycker att det är viktigt att se att kulturarv har ett värde. Att kunskaperna vi har inom museet synliggörs och kommer andra till del, för sin egen skull. Kunskap förändras hela tiden. Förr var expertutlåtanden huggna i sten; nu kan det komma nya forskningsrön varje decennium som gör att tidigare ”sanningar” förkastas. Det är viktigt att vi håller oss ajour på det området. Tillsammans – det ordet ser jag som något som håller ihop oss på hela museet, vårt gemensamma mål att tillsammans förvalta och sprida kunskaper.